Grants Sebra

• Klass: Däggdjur (Mammalia)
• Ordning: Uddatåiga hovdjur
• Familj: Hästdjur (Equidae)
• Släkte: Equus
• Art: Equus burchellii
• Underart: E. b. boehmi

Quaggan var en sebraart från Sydafrika som bara hade ränder på huvud, hals och framben. Den sista individen av arten dog i Amsterdams zoo år 1883.

Sebrornas berömda ränder är individuella, precis som våra fingeravtryck. Det finns inte två djur som ser likadana ut. Mönstret gör varje individ unik.

Storlek

Sebrans vikt är 225–300 kg.

Livsmiljö

Här på savannen i Borås djurpark finns Grants sebra som är en geografisk underart av stäppsebran. Dess utbredning sträcker sig över stora delar av Östafrikas savannområden.
Sebran är beroende av att det finns vattendrag i dess närhet eftersom den behöver dricka i stort sett varje dag.
I likhet med övriga vildhästar är sebran ett utpräglat flockdjur, och lever i familjegrupper.
Säsongsvis kan den bilda väldiga migrerande hjordar tillsammans med gnuer.

Föda

Främst gräs, men även blad, rötter etc.

Livslängd

Sebror kan bli ganska långlivade, ca 20–30 år, om de undslipper sjukdomar och rovdjur.

Fortplantning

Stona föder vanligen ett föl åt gången och fortplantar sig i genomsnitt vartannat år. Honan är dräktig i elva till tolv månader.

Hotkategori

Utanför den fruktade, sömnsjukespridande tse-tse-flugans utbredningsområde konkurrerar en ökande mängd tamboskap alltmer om betet med sebror och andra vilda gräsätare. Detta har bidragit till att såväl bergssebran som grevysebran idag är starkt hotade. Stäppsebran klarar sig bättre, men eftersom 70 % av populationen bara finns i Kenya och Tanzania beror dess överlevnad på hur utvecklingen ter sig i denna region.