Hoppa till huvudinnehållet

Varför djurpark?

Stora förändringar har skett i världen sedan de första offentliga djurparkerna öppnades. Dagens stora kunskap om djurs och växters ekologi har gjort många djurparker till centrum för biologisk mångfald och lärande i stimulerande och underhållande miljöer för såväl barn som vuxna. 

 

BEHÖVS DJURPARKER? 
Arter har under alla tider utvecklats och dött ut, men idag uppskattar man att arter dör ut mellan 1000 till 10 000 gånger snabbare än vad som är normalt, vilket förstås beror på människans överexploatering av jordens resurser. Det ökade hotet mot både växt- och djurarter och deras naturliga livsmiljöer över större delar av världen har, åtminstone till viss del, gjort den gamla antikens menagerier till den moderna tidens Noas ark. Flera djurarter, t.ex. visen, den europeiska bisonoxen och den asiatiska Przewalskihästen – en av vår tamhästs vilda släktingar, skulle varit utdöda idag om de inte funnits i samarbetande djurparker. Detta är enbart några exempel som visar på hur viktiga djurparkernas ställning är för att skydda hotade arter och deras miljöer. Uppskattningsvis håller det dryga tusentalet organiserade djurparker, som också Borås Djurpark tillhör, över 1 miljon djur och över 10 000 arter. Ett tilltagande antal av dessa räknas som utrotningshotade arter där stambok och ibland koordinerade avelsprojekt finns och allt färre arter hålls enbart i informationssyfte. 

ARTBEVARANDE FORMER

Det ända sättet att rädda en art från en fullständig utrotning är att undanröja hoten mot den. Tyvärr är det lättare sagt än gjort till följd av människans inkräktande på djurens livsmiljö och genom jakt, överexploatering, sjukdomsspridning från människans tamdjur och annat. Inte än fridlysning har så stor effekt på grund av tjuvjakt och myndigheters svårigheter att kontrollera om skyddslagar efterföljs. 

Kunskapen om vilda djurs skötsel och fortplantning har ökat avsevärt under senare tid. Därför strävar man efter att avla de hotade djuren i djurparker, som ibland är den enda skyddade miljö i vilken de kan överleva. Man använder här två begrepp för att skilja de kompletterande formerna av artbevarande: In situ står för bevarande av hotade arter i deras naturliga livsmiljöer. I ett ökande antal fall är dock djurparkernas populationer ex situ av avgörande betydelse för hela artens överlevnad. Samarbete mellan djurparker är av största vikt eftersom man uppskattar att det behövs åtminstone 250 – 500 individer av en art för att försäkra sig om dess långsiktiga överlevnad, och undvika inavel. En frisk grupp består av djur som inte är nära besläktade med varandra, och därför att stor genetisk variation.